Det är inte mycket roligt som händer i mitt liv just för tillfället.
Vi har väntat länge på att du ska få slippa lida i denna värld. Först bröstcancer sen sju år i rullstol och varken fått fram ett ord eller kunnat ta ett litet litet steg. Det är på tiden att du får slippa pinas av alla dessa krämper du haft. Det är inget värdigt liv att leva.
Igårkväll tog Farmor sitt sista andetag, med nära och kära runt omkring sig i fin miljö. Ingen anar hur hon haft det, men jag kan tänka mig frustrationen att bara sitta där och inte kunna få fram vad man vill säga och ingen fattar vad man menar. Denna magra varelse vägde nog inte mer är fyrtio kilo nu stackarn..
Även om man tror sig vara väl förberedd så kommer det ändå som en chock, trots nattvak den senaste helgen blir beskedet ändå jobbigt. Känslosamt men vackert.

Precis som med våran Tobbe ville jag titta på henne, det är vackert trots allt ♥
Jag är inte ett dugg rädd för att dö. På ett sätt så längtar jag till den dagen, då jag får träffa er igen!

♥
Kärlek