3 år har passerat. Som om tiden försvann, ett svart hål. Saknaden finns inte i ord, vi saknar dig varje sekund.

 

1 oktober 2009 känns som en evighet sen, men minnena är glasklara, orden ekar i mitt huvud, bilderna rullar på näthinnan varje dag.

Hur kunde det få hända dig? Du som är bäst i hela världen. Tre år är lång tid, iallafall i ett vanligt liv. Det konstigaste av allt är att det känns som om det vore igår som jag träffade dig, samtidigt som det känns väldigt långt borta.

 

 

Du vill inte att vi som är kvar ska gråta, jag vet att du hatade det.

Vi försöker kämpa, varje dag.

Det finns dagar som är svåra.

Jag känner att du sitter på min axel och vakar över mig,

Mamma och pappa känner det också, vi vet det.

Du är här, du är inte borta. aldrig. 

 

Jag vet att du kör motocross, spelar gura och äter popcorn!

jag vet att du har det bra.

 

Vi kommer ses igen

Inte nu

men om ett tag.

 Allt blir bra finaste lillebror.

Jag älskar dig!

 

 

♥