Ja, denna dagen böjd den mig på ett såndäringa känslosvall.
Nu har jag levt i 23 år och typ 3 månader, det är ju liksom inte något konstigt med det.
Det är vi många som har gjort.

Jag har även haft NAMNSDAG 70 gånger faktiskt, tro det eller ej!
Det jag vill komma fram till är att det varje gång, den 18 februari, och den 21 & 23 juli har legat ett vykort i brevlådan. Hemma i Derome bor vi ju så nära, bara 300 meter ungefär, men det har ALLTID kommit ett kort på namnsdagen. Inte en enda gång har ni glömt.
Jag blir så glad i hela mitt lilla hjärta, mina bästa gudföräldrar! 


 

Här är grenen som Maggis plockat i trädgården,
pryder numera min vägg med ett par kort från dem och kulan jag fick av Carro :)



Maggan & Mats,
NI ÄR BÄST!

♥