Orättvist..


Ena dagen trodde vi att hela våran värld skulle rasa samman, IGEN. När ett besked kommer som ett slag i magen och hela hjärtat krymper. Flera dagar gå runt och fundera på hur det ska bli om det sker, per automatik tänker jag värsta utvägen. vad skulle jag ta mig till? Hur skulle jag kunna fortsätta? Vem skulle jag ringa? Bara vi kvar? Många tankar hinner flyga genom huvudet, och många tårar hinner falla ner för kinden. Går inte att hindra, och nej, jag har aldrig varit så rädd någon gång förut... Rädd för att förlora.

Andra dagen får man det mest glädjande besked man nånonsin kunde önskat, allt är bra, ingenting är konstigt! Då vänder sig hela världen och istället dansar mitt hjärta av lycka! Och jag måste säga att jag var världens lyckligaste igår, och även idag! Över att jag faktiskt har världens bästa runt omkring mig, och att det kommer fortsätta att vara så!
Jag är lycklig!

Fina, fina ♥


Men även om jag är glad i mitt eget hjärta, så är det många många andra runt om mig som gråter idag..
Ni fyra, och era nära och kära jag tänker på er, Mycket!
Det gör så ont i mig, att veta vad ni måste gå igenom.
Men ni klarar den långa vägen tillsammans..
Livet är orättvist och mycket skört..

Vi måste ta vara på varann, och aldrig ta livet förgivet.
En dag står vi där allihopa, nästa dag saknas någon.
Spara inte på något,
och tänk inte att du ska göra eller säga det imorgon,
då kan det vara för sent.



Lev varje dag som om det vore den sista
♥